Vill ni höra om min semester?! Min dotter hade köpt en resa till mig och min man i julas och nu var det tid att åka iväg alltså. Men gubben fick förhinder så jag fick ta med mig Anna-Stina istället, en väninna till mig. Vi åkte till flygplatsen halv fyra på morgonen för att hinna med allt man ska hinna med innan man flyger.

Det var den värsta flygresan jag varit med om.

Planet lät jättemycket, Anna-Stina fick problem med öronen och mina ben svullnade till dubbel storlek nästan. Och maten smakade värre än något jag nånsin ätit i hela mitt långa liv.

Ja vi flög ju bara till Spanien men vi var ju tvungna att äta något efter som vi åt frukost klockan tre på natten. Jag minns inte var i Spanien vi var, men det var varmt och svettigt och hotellet låg vid havet. Och var det inte varmt och jävligt, då regnade det. Men vi hade det bra, Anna-Stina och jag. Vi slapp ju trängas med er på bussen ett tag :)
Resan hem var precis som jag trodde den skulle vara. Förjävlig. Planet svajade och hoppade och hade sig i säkert en halvtimme. Och Anna-Stina spydde strax efter mig.

Hem kom vi, uppenbarligen. Och lite färg har vi nog allt fått.

Hallå, läsare! Jag har varit upptagen med att vara på semester så jag har inte brytt mig om verkligheten på ett tag. Men nu är det dax att börja blogga igen. Eller vad säger ni?

Jag åker ofta buss. Dom tar mig dit jag vill och jag slipper anstränga mig. Men jag gillar inte att åka buss. Det har nog med att göra att man sitter packade som sillar och ungdomarna spelar musik för hela bussen fastän dom har hörlurar på sig. Och alla herrarna på bussen som luktar som om dom badat i parfymen, tvi. Jag vill lukta på er parfym, jag vill inte smaka den i min mun. Och alla barnvagnar som trängs, precis på de stället jag vill ställa min rullator, suck och stön och stånk. Och barnen som skriker, jag tål dom inte. Ni unga och pigga kunde väl gå istället så vi tanter kunde få lugn och ro på bussen. 

Idag var jag på City Gross och handlade. Precis som jag gör varje dag 08.05 Jag tog min vanliga tur förbi brödet och roffade åt mig ett nybakat bröd, gick vidare till grönsaksavdelningen och plockade på mig ett par potatisar och tog med bestämda steg riktning mot mejeriavdelningen. Men jag kom inte så långt. Där, mitt framför mjölken, låg en unge och gallskrek med ett öppnat mjölkpaket i högsta hugg som troligtvis var tömt på innehåll, med tanke på den vita pölen han satt i. Det fanns ingen förälder i närheten och ingen som ville ta ansvar för detta barnets beteende. Det finns inte mycket i världen jag avskyr så mycket som skrikande barn på morgonen. Eller förmiddagen,kvällen, natten.. Ja Ni förstår.
Jag älskar mina egna barn, och mina barnbarn. Men dom har ju aldrig gjort något fel.
Finns det inte tillfällen i ditt liv där du känner att Nu är det för mycket?

Mitt barnbarn sa till mig att jag hade så mycket ilska inom mig och att jag borde skaffa mig en blogg och skriva av mig där lite då och då istället för att vädra mina åsikter och synpunkter på bussen för främmande folk. Och eftersom jag gått en sån där datakurs så kände jag att det var ett bra tillfälle att använda mina nya färdigheter. 

Ni kommer alltså få läsa om allt mellan himmel och hav som en 67årig kärring upplever här i livet. Jodå, det finns krut kvar i  den här kärringen! Jag är en kraft att räkna med, ungdomar! #surtanten1